För ett år sen, på morgonen, hade jag tid till en läkare i stan. De var dags att kolla sista ultraljudet, för att kolla hur stor min baby i magen var. Ja fick rådet av min hälsovårdare att ta med mig BB-väskan, för troligtvis skulle de bli igångsättning. Ja tog med mig Lennart också, för säkerhets skull.
Läkaren räknade ut att min baby nog väger över 4 kg, alltså var de lika bra att sätta igång förlossningen, då ja var förstföderska. Efter ca 2 timmar började ja få riktiga sammandragningar, som gjorde smått ont. De kom tätt redan från början, men de var ännu inte så starka. Ja minns att de sa att ja bara var öppen 1½ cm, så vi kunde gå runt i sjukhuset om vi ville, så kanske jag öppnas snabbare.
I säkert två timmar gick vi omkring, runt i hela sjukhuset. Stannade vid kaféet o drack saft, o åt varsitt wienerbröd. Sen gick vi vidare. Nu blev sammandragningarna så starka, att ja fick stödja mig mot väggen varje gång.
Vi träffade på Andi vid sjukhuset, o pratade med honom en stund. Sen kom Hanna också dit, då hon var på en annan avdelning på praktik. Hanna o jag kramades, o sa att nästa gång vi ses så är jag mamma!
Jag o Lennart gick upp tillbaka, till vårt rum. Vi hade hittat några tidningar med sudoku, skvaller o korsord. Så där låg vi i flera timmar med varsin tidning.
(Det var ju vardag, så L skulle egentligen arbeta, men ja ville ha honom med mig då jag var nervös. De var ju ändå första förlossningen.)
Emellanåt gick vi fram o tillbaks i korridoren, o sen tillbaks till våra tidningar. Fortfarande hade jag väldigt täta, sjuka värkar. Vi fick mat två gånger också, plus mellanmål, o iaf jag åt med god aptit, då ja hade läst att de e viktigt att äta ordentligt innan en förlossning, så man orkar.
Klockan 8 på kvällen tyckte ja att de började göra så pass ont, att ja ville ta ett bad. En sjukskötare föreslog dusch, men ja bara fnös. Klart att ja skulle ta ett bad! Ett varmt sådant blev de också. Med 37 graders vatten, i ett mysigt, mörkt rum med massa tända ljus, o avslappnande musik, kröp ja ner i ett stort, härligt badkar. Lennart fick massera mitt huvud, o axlar, för att få mig att tänka på annat. Ja kunde knappt sitta stilla o vara tyst när ja fick en värk. I säkert en timme satt ja där, o försökte njuta. Men ja började bli trött, då ja inte sovit så bra natten innan. Så vi gick tillbaks, läste en stund, o försökte sen sova.
Inte kunde jag sova, då de gjorde så ont. Så ja ringde på klockan, o frågade efter något smärtstillande. En sjukskötare kom dit med en spruta vars innehåll jag inte vet vad var, men efter några minuter hade ja inte ont längre, utan kände mig riktit lycklig. Låg o smålog för mig själv, åt ingenting. Lyckades somna när lamporna släcktes.
Imorgon kommer fortsättningen, för såhär slutade 3 november 2011.
